Kärlek vid första ögonkastet. Lusten till att brygga öl väcktes i Kanada redan på 90-talet vid första mötet med hantverksöl. Och när Brewskis snöboll till slut sattes i rullning med genombrottssingeln Mangofeber var det ingen återvändo. Brewski har sedan dess blivit allt från Barski och Beerski till Brewskival men framförallt så skapas förtjusande öl.

Text och foto: Thomas LB Johansson

Att brygga öl är en konst som sträcker sig långt tillbaka i tiden. I cirka 7 000 år har vi njutit av öl, och till och med munkar brygger. Inget står stilla för människan. Marcus Hjalmarsson är en bryggmästare med experimentlusta. Han är en av nytänkarna som ger maltdrycken mångfald. Passion korsas med proffsighet och ut kommer förtjusande öl.

Bryggeriet Brewski tog sina första stapplande steg med ett litet 35-liters bryggverk inhyst i Höganäs Bryggeris lokaler. När Marcus ville skapa en West Coast som smakade lika färsk som i USA gick han bet. Humlen höll inte måttet och snabbt föddes hans första vilda idé – att använda sig av färsk frukt. Efter ett besök på marknaden gjorde han puré och pastöriserade i mikrovågsugnen. Folk skakade möjligen på huvudet åt honom men redan från början var det ”drickbart”. När han flyttat till sina egna lokaler i Helsingborg våren 2014 tog det dock fart. Ett halvår senare var allt på plats och första batchen Mangofeber stod klar. Trots att Brewski var helt okänt och att det var dyrare än allt annat lyckades ölet komma in på sex butiker på Systembolaget. Några veckor senare fanns det i 57. Där och då gjorde Marcus Hjalmarsson inte annat än att brygga Mangofeber. Tiotusentals liter. Sen började exporten och  efter ett tag gick 75 procent av all Mangofeber till utlandet. Problemet kom sedan när en ambitiös bryggare ville fortsätta utveckla produkter, men så länge mangofebern höll i sig hade han antingen ingen tid över till annat alternativt så ville ingen pröva något annat så länge Mangofeber fanns tillgänglig. Han blev tvungen att döda succéprodukten för att komma vidare. Det var nästa vågade beslut.

Det första vågade beslutet togs nog redan 1996 under ett besök i Vancouver när han prövade mikrobrygda öl för första gången uppstod funderingar på om varför det inte fanns något sådant i Sverige.
– Bara ett fåtal bryggerier skapade den typen av öl då så det var ganska okänt under 90-talet i största allmänhet. Då kläckte jag idén om att starta ett mikrobryggeri när jag blivit lite äldre och hade bättre råd med att kunna investera. Men även om tanken kom till mig i Vancouver så dröjde det 15 år innan drömmen blev verklig. Jag var bara 22 år när jag fick den plötsliga idén och dessutom allt för osäker i den situationen, trots att jag samlat in mycket fakta innan jag återvände till Sverige igen. Mitt mål var ju i den stunden annars inställt på att ta en examen vid ett universitet. Men drömmen om att få skapa ett bryggeri falnade aldrig riktigt för mig. Så när tiden var mogen kände jag mig trygg och min familj stöttade tanken om att grunda ett eget bryggeri. Först då blev tankegången förankrad i verkligheten. Direkt då bestämde jag mig för att ta klivet fullt ut och starta. Det var så Brewski uppstod, berättar Marcus.

Det finns många ölsorter. Var startade variationen och hur kom du in på det?
– Jag vet faktiskt inte, inleder Marcus Hjalmarsson. Det finns dock en vanlig skröna om India Pale Ale (IPA) som vandrar runt. Britterna påstås ha exporterat sin ale via seglatser till Indien en gång i tiden. När den kom fram var den rutten. Då upptäckte engelsmännen att ölen behövde konserveras bättre för en vällyckad färd. De valde då att öka upp humlen och alkoholhalten i ölen. Resultatet blev en starkare och mer bitter ale och ”India Pale Ale” såg ljuset för första gången i ölets historia. Den höll sedan för den långa seglatsen. Anledningen till att mitt intresse för modulation började var faktiskt som ett motstånd. Jag bryggde vår ”Mangofeber” som mitt första öl. Den blev väldigt populär. Vi bryggde en period inget annat. Jag blev ganska trött på det samt stötte på starkt motstånd från både inköpare och kollegor då jag tänkte nytt öl med variation. De ville att vi bara fortsatte med ”Mangofeber”. Jag tyckte att vi hade fastnat i utvecklingen. Min kunskap kring att brygga det ölet var redan uppnådd. Jag var i en utvecklingsfas och det är jag än idag. Inom mig bodde också en rädsla för att vi skulle stanna upp och bara bekvämt hålla oss till att brygga en enda ölstil. Därför försökte jag att ”döda” vår ”Mangofeber” och erbjöd inköparna att köpa varianter av oss i stället. Det var dags för mig att lära mig något nytt. Det var startskottet för evolutionen av våra öl. Sedan har det även blivit lite av ett lyxproblem idag för nu vill konsumenterna att vi producerar nya kombinationer hela tiden. Det är jättesvårt att genomföra.

Vad drömmer du om att skapa inom ditt bryggande och entreprenörskap?
– Allt sedan jag startade Brewski har jag tänkt på att vilja och kunna driva alla länkar igenom hela kedjan, från början till slutdestinationen. Jag vill ha hand om ölets resa från korn till konsument. Vi krossar kornet, vi mäskar in, vi brygger, vi fermenterar, vi paketerar och vi levererar ut till den bar där vi serverar ölet till kunden. Jag vill ha en obruten linje med så låg risk som möjligt. I det bor att kunna äga hela flödet. Det är min dröm. Jag strävar efter att kunna styra hela vår distribution i Sverige och globalt. Vi får se om vi lyckas med det men vi har redan nu egen distribution i Norge. Finland blir nästa val.

Vad tror du att det är som gör Brewski unikt och framgångsrikt?
– Kreativiteten och flödet av olika idéer. Men även att våga chansa och kasta sig ut på osäker mark utan skyddsnät. Att tänka impulsivt med säkerhet tillsammans med hög kunskap som backar upp det. Så har jag alltid tänkt. Man kan inte brygga öl om man inte har maskiner som håller hög klass. Produktsäkringen via proffsiga instrument och gedigen kunskap grundlades redan tidigt i mitt bryggintresse och det har jag bibehållet. Jag visste om att det var dyrt men tänkte att om jag inte har råd har jag inte i denna bransch att göra. Slumpen ska inte avgöra resultatet. Kvalitetssäkring av produkten sker för mig via god kontroll av allt man gör i bryggandet. Det gäller alla delar från korn till färdigt öl.

Hur inspireras du till att generera ett nytt ölrecept?
– Det är så många olika källor till det. Det kan vara att jag äter en glass. Det kan vara att jag äter en frukt. Det kan vara att jag smakar någon annans öl. För mig finns det så mycket inspiration runt omkring oss. Jag är inte rädd för att tänka i helt nya banor vilket gör att jag kan inspireras till att göra öl sprunget ur nästan vad som helst som idégrund. Många bryggare fastnar exempelvis i en viss typ av fermentering och väljer att stanna där, tycker jag. Själv gillar jag att chansa och prova något nytt. Det är förstås ett risktagande men det är det värt för med det följer också utveckling och nya härliga öl. Eftersom jag är så våghalsig så har det varit optimalt att jag äger, tar riskerna och drivet företaget själv. Om man vågar kan man komma långt. Det finns mycket att vinna på det. Det gäller bara att våga. En livlig fantasi och att man har experimentlusta i sin personlighet betyder vidare mycket för en god utveckling i bryggandet. Man måste ha lite det i sig för att kunna verka kreativt.

Om vi backar bandet helt till starten, varför fastnade du egentligen för öl från början?
– Jag tyckte inte om öl från början och drack inte öl då, svarar Marcus leende. Men när jag var i Vancouver första gången 1996 drack jag min första mikrobryggda öl, som för övrigt smakade vidrigt. Trots det övertalade bartendern mig till att dricka en ny öl. Det gav en oväntad vändning. Den är en av de bästa öl jag har druckit. Det genererade anslaget till min passion. Men det tog några år innan jag fördjupade mig i det mer på allvar. Jag tycker att det är en oerhört god dryck. Man kan dessutom dricka mycket öl och ändå må prima av det. Det är en tacksam dryck för kroppen och jag gillar maltsmakande drycker.

Vad är det bästa och sämsta med öl?
– Det bästa är att det finns så ofantligt mycket fantastisk öl i världen. Det sämsta är att det också finns en hel del oacceptabel öl tillgängligt och som får stort utrymme på marknaden. Sorgligt nog dricker majoriteten av öldrickarna i världen den typen av lågkvalitativa öl. Ett flertal människor påverkas av reklam och marknadsföring. De tror att de dricker ett fint öl och då handlar det om ölsorter som inte ens borde kallas för öl. De fastnar då lätt i den dåliga ölbacken och missar underbara öl. Marknadsföringen är nämligen ofta ganska svag bakom de finare varianterna.

Varför har det uppstått så många kollektiva samarbeten inom ölbryggandet?
– Det handlar framför allt om att det är en ganska ung bransch som ligger i sin vagga. Vidare så är det frågan om en trappa av kunskap. Mikrobryggerierna kom i gång på allvar i mitten av 90-talet i USA. Många av dem finns kvar än idag. Om man jämför kunskapsnivån i resten av världen så finns det enormt mycket mer kunskap att hämta i USA. De är ett till två decennier före oss. Amerikanerna har dock alltid varit väldigt öppna med vad de gör. De kom över till Europa och besökare reste till dem i USA. Man sökte hjälp och törstade efter kunskap. Samarbetsbrygder började sedan produceras kopplat till att det bedrivits utbyte av visdom mellan européer och amerikaner. Det fanns en strävan att lära sig snabbare. Men den teorin är min egen, men jag vet ett bryggeri i Tampa som heter Cigar City. De tänker och arbetar så. Deras huvudbryggare reser jorden runt för att öka kunskapen ibland bryggare. Han gör det för att han tänker kollektivt. Syftet med spridningen av kunskap i bryggande är att kunna ge mikrobryggerier bättre förutsättningar för att kunna konkurrera med de stora bolagen och för att vidare skapa och utveckla proffsiga recept. Han, och många med honom, tror på den vägen.

Hur lyckas man med att etablera sitt öl ute på marknaden i en värld där det redan finns massor av ölsorter?
– Det är frågan om tillfälligheter. Sedan kan det handla lite om personlighet också. Att man tycker om att socialisera med människor och är nyfiken. En öppenhet för samtal. När vi påbörjade vårt bryggande så välkomnade vi direkt de kontakter som erbjöds oss ute i världen. Vi tog chansen omgående och vi tvekade aldrig. Det var tursamt för vi fick på momangen bra kontakt med de stora ölnationerna. Det startade till exempel goda samarbeten med USA, Kina, Frankrike och Italien. Det gjorde att vi kom ut oerhört snabbt på marknaden och sedan spred det sig bara vidare. Efter att ha varit i gång i bara ett års tid så exporterade vi redan då till 20 länder. Det var helt otroligt kul och inspirerande.

Hur har det varit att som verksamhet hamna pladask in i en pandemi?
– I början förstod jag inte riktigt allvaret i det. Men när jag upptäckte att vi tappade 85 procent av våra volymer, inom loppet av några veckor, så blev det ordentlig tyngd i det. Då kändes det inte bra och det gör det fortfarande inte men vi hoppas på bättre tider.

Japan är ett hett öl-land. Varför är det så och hur hamnade ert sortiment där?
– För japanernas mikroölkultur är i sin vagga. Därför är kvalitén på den japansk inhemsk öl ganska låg i största allmänhet. Det finns extremt få bryggerier som är duktiga i förhållande till antalet konsumenter inom landet. Japan är dock en nation där det dricks mycket öl. Det gör framtidens marknad där väldigt intressant. Att det blev Japan förr oss beror på att jag själv hade en dröm om att någon gång få resa till Japan och se lite mer av landet. Och jag fick för mig att jag skulle sälja mitt öl till japanerna. Men det var inte lätt att etablera sig där. Jag kunde inte bara prata med en importör, låta dem få prova våra kvalitetsöl och sedan få dörren vidöppen för export. Det blev ett flertal resor till Japan för mig och många besök från norr till söder där jag med stark övertygelse fick prata om Brewskis ölsortiment och det direkt till konsumenterna. De var initialt kraftigt misstänksamma. Precis som de är i största allmänhet med alla influenser som kommer in i landet utifrån. Japansk lager är ju dessutom enormt stor hos dem. Kvalitén på den är dock si och så. Men det är en risk att ta som producent och säljare för konsumenter söker en utveckling mot bättre öl. Räddningen för japaner är att de är mästare på att kopiera, anamma kunskap, de lär sig hyfsat snabb och att de raffinerar produkten. Om tio år kommer de ha hittat sin plats på ölkartan över mikrobrygd öl såsom en av världens bästa ölnationer. Jag tvivlar inte en sekund på det. De utvecklar snabbt och skickligt. Det är styrkor som japanerna besitter.

Vilket är ditt första öl-minne och vilken är din favoritöl?
– Det är historien från Granville Island och deras Taproom i Vancouver. Först provade jag en session-öl och den var fruktansvärd. Sedan gick det vidare till en magisk pale ale öl. Det är den absolut godaste öl jag druckit. Det var där och då. Provade den igen för inte så länge sedan och då var upplevelsen inte lika stark. Öl utvecklas vidare och förbättras över tid men det gäller även för våra smaklökar när vi vågar prova nya sorter eller varianter av öl. Men min första klunk av gott öl som en skön upplevelse för mig kvarstår för evigt. Det är ett fint minne.

Ni har en gubbe som logotype. Vad står den för och vem har skapat den?
– Egentligen betyder den ingenting. Jag sökte i begynnelsen efter en logotype som kändes passande för bryggeriet men hittade inget lämpligt för ändamålet. En dag så befann jag mig i sonens rum. Jag städade där. Då hittade jag en teckning i hans byrålåda. Motivet kändes helt perfekt som symbol. Den var fullständigt klockren. Jag förhandlade sedan med sonen när han anlände hem från skolan. Han sålde den för 100 kronor. Jag har originalteckningen kvar. Vi har för avsikt att rama in den inom en snar framtid och sätta upp den på en väl utvald plats. Den står för min familj och det de har skapat tillsammans med mig. Den betyder mycket för mig på det personliga planet. Den är helt frikopplad från en anknytning till öl. Den kom bara utmärkt in i stunden men kom att bli en fantastiskt bra symbol för Brewski-bryggeriet.

Brewski, Barski, Brewskival. Vad är det enskilda syftet med dem och finns det ett större sammanhang?
– Ordet brewski kommer från USA, skrattar Marcus. När jag var där 1996 och testade öl informerade bartendern mig om när man beställer så heter det inte öl utan man beställer en ”brewski” när man beställer. Jag lovade då honom att jag skulle använda det som namn om jag någon gång skulle starta ett eget bryggeri i framtiden och det löftet har jag uppfyllt. De andra namnen är valda utifrån att de i uttalet har en liknande klang jämsides med att de beskriver den verksamheten som står bakom dem. Det nyaste tillskottet är faktiskt Beerski i Norge och vem vet, kanske det blir mer tillökning i ”familjen”, blinkar Marcus avslutningsvis.

Mer om Brewski:
brewski.se